Indlæg tagget med Musik

Nyt fra Laura Maring

28. november 2016

Semper Femina (Altid kvinde) er titlen på Laura Marlings nye album, der får lov til at runde pladeåret af med udgivelse i december. Måske en passende julegave til en fan som mig? Vi får se. Måske bliver det ved sokkerne…

Blå Tåget: Den ene hånd ved hvad den anden gør

28. november 2016

Vi skal da ikke forbigå omtalte progressive svenske politiske band Blå Tåget. Bandet er, så vidt jeg har kunnet researche mig til, stadigvæk aktivt, men har ikke udsendt en plade det seneste årti. Læs om bandets historie her. Her er de med den politiske sang om at ‘den ena handen vet vad den andre gör’. Og for dem, der ikke går af vejen for lidt svensk, så er her den lærerige tekst:

Kapitalet höjer hyrorna, och staten bostadsbidragen
Så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen
Och till och med betala mindre i lön än priset för mat och för hyra
För staten skjuter så gärna till, om levnadsomkostnaderna blivit alltför dyra

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
Staten och kapitalet sitter i samma båt
Fast det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar
Och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar

Daghemmets utbyggnads takt regleras av konjunkturen
Så tillmäts kvinnan sin plats i den ekonomiska strukturen
En billig arbetskraftsreserv tillhands när fabrikerna visslar
Tillbakapressad av dagens brist om lönsamhetens drivhjul plötsligt gnisslar

Ja, sida vid sida, tillsammans stryker dom fram
Staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm
Kapitalet behöver arbetskraft, då är staten leverantör
Den ena handen vet precis vad det är, som den andra gör

Skolans uppgift är som sig bör att skola arbetskraften
Om kvastarna ska sopa bra får man inte slarva med skaften
Spärrar och kvoter och testprogram, det är ett system för att sålla
Agnarna från vetet och föra var och en till hans rätta fålla

Sida vid sida tillsammans hjälps dom åt
Staten och kapitalet dom sitter i samma båt
Men det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar
Och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar

Tempot höjs vid maskinerna, här drillar man eliten
Produktionen har inte plats för den som har blivit för illa sliten
Men för att ingen ska tro att det är nåt fel med dom tunga ackorden
Betraktas han som ett sjukdomsfall och behandlas av den så barmhärtiga arbetsvården

Sida vid sida tillsammans stryker dom fram
Staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm
Kapitalet behöver arbetskraft, då är staten leverantör
Den ena handen vet precis vad det är, som den andra gör

Så bygger vi ett samhälle efter korporativa principer
Och lär oss att respektera sånt som vi inte begriper
Åt var och en hans beskärda del av det växande överflödet
Kapitalet åt kapitalisterna, och åt understödstagarna – understödet

Sida vid sida tillsammans hjälps dom åt
Staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
Men det är inte dom som ror, som ror så att svetten lackar
Och piskan som kittlar, kittlar inte heller deras feta nackar

 

Og en progressiv start på dagen: Folkvisa från i morse

28. november 2016

Samla Mammas Manna var et progressivt svensk rockband, der med virtuos musikalsk håndværk og løssluppen humor kunne lede tankerne hen på Frank Zappa eller Bonzo Dog Doo Dah Band. Og de var en formildende omstændighed ved den politisk venstreorienterede progressive rock i kraft af netop humoren. Denne viste sig fx i titlen på bandets mest kendte album Klossa Knapitatet, der var en forvanskning af slagordet Krossa kapitalet (knus kapitalen), der også var titlen på en sang af bandet Blå Tåget (tidl. Gunder Hägg). Samla Mammas Manna opløstes første gang i 1980, men er blevet gendannet flere gange siden 1990, senest i 2005, hvor de deltog i en rockfestival i Moskva.

Rullestenene er tilbage (hvis de da nogensinde har været væk…)

25. november 2016

The last thing you hear on the album, after a version of Willie Dixon’s I Can’t Quit You Baby crashes to a halt, is Mick Jagger asking uncertainly “was that OK?” He sounds like a man who’s still slightly awed by this music in its original form; who knows he’s still paying homage to artists he can never entirely grasp, whatever Keith Richards thinks. But the answer to his question is an unqualified yes: it’s more than OK, which is not something you can say about many Stones albums over the last 30 years.

Sådan opsumerer Akexis Petridis fra The Guardian sin anmeldelse af Rolling Stones seneste album Blue and Lonesome, hvor de (endnu engang) vender tilbage til de rødder, der altid har været deres musikalske iltforsyning.

A hazy shade of winter

24. november 2016

I morgen skal jeg til julefrokost. Baggrunden er lidt trist, for om en måneds tid lukker min arbejdsplads ned. Alle medarbejdere – fra rengøringsdamen til lederen er blevet opsagt, og forude venter ledighedskøen for mange af os. Så det er med blandede følelser, jeg tager af sted.

Det er i øvrigt første gang i ti år, at jeg skal deltage i noget sådant uden for hjemmets fire vægge. Jeg har aldrig været den store dyrker af denne særlige danske sportsgren, der hedder “julefrokosten” uden for hjemmet. Oven i købet finder den sted et sted uden for ‘lands lov og ret’.

Men det stemmer mig ikke mere i julehumør. Hvis julehumøret kommer –  hvilket jeg stærkt tvivler på – så sker det nok den 24. december omkring aftenstid, når julestegen er ved at være klar. Og så forsvinder den igen et par timer senere. Mest sandsynligt er det dog, at denne stemning slet ikke indfinder sig – og det har jeg det helt fint med.

 

Til gengæld er jeg ved at være ramt af den årlige Simon-and-Garfunkel-feber, der har det med at gribe mig på de besynderligste tidspunkter. I år blev feberen vakt at en køretur gennem et diset landskab på Djursland. A hazy shade of winter!? Time time time See what’s become of me… Jeg bliver aldrig færdig med Paul Simon og Art Garfunkel. De vil forblive indvævet i mit musikalske bagtæppe. Heldigvis for det.

PS. Sangen udkom som singleplade for 50 år siden. Helt præcis d. 22. oktober 1966, hvor sangen var A-side til “For Emily, whenever I may find her”.  Oprindeligt var sangen tænkt som bare en singleplade, men den blev dog – og heldigvis for det – indlemmet på duoens hovedværk Bookends. Sangen går tilbage til dengang, hvor Paul Simon var et ungt og søgende menneske, der bl.a. rejste rundt i Europa, inkl. Danmark. Og det er netop charmen ved den sang, det famlende, søgende unge menneske, som (nogle af os) stadigvæk kan relatere os til, selv om vi er ude over grønskollingens tid….

Time, time, time See what’s become of me
While I looked around for my possibilities
I was so hard to please
But look around Leaves are brown
And the sky is a hazy shade of winter
Hear the Salvation Army band
Down by the riverside’s
Bound to be a better ride
Than what you’ve got planned
Carry your cup in your hand
And look around you
Leaves are brown, now
And the sky is a hazy shade of winter
Hang on to your hopes, my friend
That’s an easy thing to say
But if your hopes should pass away
Simply pretend That you can build them again
Look around
The grass is high
The fields are ripe
It’s the springtime of my life
Seasons change with the scenery
Weaving time in a tapestry
Won’t you stop and remember me
At any convenient time?
Funny how my memory skips
Looking over manuscripts
Of unpublished rhyme
Drinking my vodka and lime
I look around Leaves are brown
And the sky is a hazy shade of winter
Look around Leaves are brown
There’s a patch of snow on the ground
Look around Leaves are brown
There’s a patch of snow on the ground

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Side 6 af 2.188« Første...234567891011...Sidste »